Citat

– Tränare borde bli bättre på att ge eleven ”varför” och ”hur” istället för att säga ”starkare” och ”mer”, fortsätter Karl. En tränare ska kunna förklara och visa hur hand och skänkel ska användas. Om det vore så skulle man slippa se avtrubbade hästar och svettiga ryttare – ridning ska ju vara en konst, inte en kamp!

Philippe Karls alternativa utbildningsskala (2009), Hippson.se

Annonser

”Hästens tid” erbjuder insikt i hästens historia och kan ge perspektiv på hästvärlden idag

Trots Larsdotters lättsamma skildring går det inte att undgå den brutala verkligheten i hästens, i många fall blodiga, historia. Hästens tid – rid- och stridskonst under stormaktstiden (2008) är nyttig läsning för alla hästintresserade.

Hästen har under sin historia tjänat många roller, som statussymbol och krigsmaskin har detta djur varit i människans tjänst och våld, inte bara i krig utan också för mänskliga nöjen. Karl XII ansågs under sin tid en skicklig ryttare, en våghalsig sådan som tvingade ned sina hästar i isvakar och genom sankmarker. Ofta vittnades Karl XII komma tillbaka från sina milslånga ritter utan häst, vilken han “gärna” red till dess att den stupade under honom.

Hästen har även tjänat som statussymbol, där hästen istället fallit offer för tidens olika moden. Stångbett så kraftiga att hästen inte kunde stänga munnen ansågs som en statushöjare i 1600-talets hov. Men på 1600-talet kom även ridmästaren Pluvinel, som propagerade för mildhet gentemot hästen i dess utbildning. Ett av Pluvinels träningsredskap var en träkäpp med järn i ena änden. Den användes för att få hästen att sparka bakut, viket ger perspektiv på hur “mild” hanteringen av hästar egentligen var.

 

Ofta vittnades Karl XII komma tillbaka från sina milslånga ritter utan häst, vilken han “gärna” red till dess att den stupade under honom.

 

Larsdotter beskriver hästarnas dåtida utbildning och hur användbara skolsprången egentligen var i och med förändrande krigstekniker. Hur än hästarna utbildats och var de kom ifrån, var hästen var en viktig del i de krig som utspelades. Boken ger många exempel på misära förhållanden där många hästar och människor gått under, men ger även intressanta exempel på vilken utrustning en soldat skulle ha med sig och hur han skulle rykta sin häst.

Jag rekommenderar denna bok till alla hästintresserade; hästens historia kan ge oss nya och nyttiga perspektiv på hur vi hanterar och ser på hästen idag, inte minst när det gäller moden. Under 1600-talet ansågs en öppen, skummande mun som en symbol för status, vad ser vi för moden inom ”ryttareliten” idag?